Avsnitt 1

Jimmi: Jag vet inte om ni har sett tv-programmet Gift vid första ögonkastet . . .

Experterna och produktionen
- Victor Leksell, Thomas Stenström, Mares och vilka det nu är som skriver alla överflödiga coverversioner av klassiska svenska hits kan skissa på nya köksrenoveringar, för snart rullar royaltypengarna in för en ny GVFÖ-säsong (eller ”Gift”, som produktionen själva tydligen – dubbeltydigt – kallar programmet, enligt återträffsavsnittet). Och vi, vi hänger med. Som en redaktionell kommentar – numera via Substack, eftersom den förra nyhetsbrevstjänst jag använde, Tinyletter, har lagt ner.

- En ny expert, Hana, gör entré den här säsongen, antagligen för att gå bredvid expert-Kalle, som aviserat att den här vändan blir hans sista. Den varma västsvenskan är förtroendeingivande, och vikten av att ta hänsyn till klass nämns i hennes första replik. Nog för att göra mig positivt inställd.

- Redan i avsnittets cold open bjuds vi på förhandstittar från den säsong vi har att vänta. Frestelsen är så klart stor att göra prognoser utifrån dessa sekundsnabba klipp, men vi motstår den, eftersom vi vet hur bedrägliga sådana små scener kan vara.

- ”För varje säsong får paren umgås inbördes lite mer” skrev jag efter förra säsongen. Denna trend fortsätter, nu med en (visserligen könssegregerad) förträff inför bröllopet, komplett med gemensamt barberarbesök för männen. Början till en vigsel rivs också av. Är det inte ganska snabbt marscherat? Och kan det betyda att de har så mycket innehåll i årets säsong att de bara måste gå fram lite snabbare? Hoppas.

Emmy och Mattias
- Vi tar avstamp på Öland, där hästarna springer fritt. Emmy är ”medieentreprenör” (en titel som väl, i någon mening, måste gälla alla deltagare) med solglasögonen käckt i håret. Med inspiration av ”prinsessfilmer” och Mamma Mia! beslutas att mamman ska bli den som för Emmy till altaret, något man tydligen gör i Sverige nu för tiden.

- I Täby väntar Mattias på en lugn tjej – men som har fart och fläkt. Och just det, hon ska vara mystisk. Emmy verkar leva upp till detta sistnämnda kriterium, ska vi åtminstone fås att anse genom klippet till hennes tarotkort, och även Mattias har nog fallenhet för det mystiska, om den snabba scenen där han verkar använda slagruta (?) i början ska vara något att gå på (och så tillstår han att det ”finns nånting, någon kraft”). Utöver detta verkar båda ha en förkärlek för det ljusa och fräscha. På väggen i Mattias hotelliknande hem sitter en plansch med texten ”Esthétique de l’art”, och nätbutikens produktbeskrivning av denna skulle kanske också kunna gälla honom själv: ”I cremefärgade toner, med en modern, skandinavisk stil i beige. Perfekt tillskott i det trendiga hemmet.” Allt är dock inte cremefärgat här i livet. Dödsfall och psykisk ohälsa nämns, och en dissonant ton smygs in i ljudbilden.

Anastasia och Torsten
- Den grundläggande frågan när man ser systemutvecklaren Torsten visa runt i sin lägenhet i Uppsala är om han har glimten i ögat eller ej. Alltså, är det torr humor med självinsikt, eller är han bara lite . . . torr? Frågan förblir obesvarad för mig.

- När man läser artiklar av typen ”Three signs you have a golden retriever boyfriend” undrar man ibland vem som på allvar identifierar sig med sådana kategorier, som väl oftast uppstår på Tiktok och sedan läcker ut i kulturen därifrån. Nu har vi svaret: det är sådana som Torsten. Lika redo är han att kategorisera de personer han gillar – ”brunetter, blåögd, lite kurvig”. Vi förstår att Torsten är en person som gillar att ha (och att va’) en typ.

- En stor affär görs av att både Anastasia och Torsten gillar att vandra. Lite får man ju känslan av att Torsten är en något mer inbiten friluftare (inte minst att döma av hans kommentar om att ”vi” har en stuga i Abisko), men det kan säkert bli förenande ändå. En annan faktor som talar till (det blivande) parets fördel är att båda verkar vara typen som gillar förnumstiga budskap som inredning (Anastasias ”inte kasta pärlor åt svin”-etikett vid spegeln och Torstens blåvalstavla). Jag tror att ni vet vad jag menar när jag säger att det här är något av en personlighet.

- Och så är det, så klart, nördigheten. Det är Stjärnornas krig-tatueringar, Tolkien och egenupprättade Harry Potter-uppslagsverk. Detta är inte min kultur, så jag avhåller mig från att dra allt för säkra slutsatser utifrån detta, men det bådar säkert gott. Jag höjer dock en liten varningsflagga, fullt redo att ta ner den om jag motbevisas av framtida händelser, för att Torsten, som sagt, är lite tråkigare än Anastasia. Skulle han t.ex. uppskatta ett skämt om ”resting sad face”? Jag vet inte.

Linnea och Jimmi
- I en bridgelokal i Malmö är Kenta på plats, liksom Bonnie – och Jimmi (eller Jim? Jag kör på Jimmi, åtminstone tills vi känner varandra lite bättre). Stämningen är lite ”hjärtlig socialrealistisk dramakomedi”, eller kanske dokumentär, med Jimmis varma berättarröst om en knaper barndom. Det är en plats där ordet ”hen” i ”someone is a lucky hen” (om Jimmis tilltänkta) enbart betyder höna.

- Jimmi har haft ”väldigt lätt att inte stanna kvar i grejer, men det innebär också att jag, om jag hittar någon som är snäll och vill mig väl, blir väldigt engagerad i det förhållandet”. Jag förstår inte riktigt varför det ena ”innebär” det andra här. Det låter snarare, tillsammans med en senare kommentar om att han har ”otroligt lätt att bli kär”, lite flyktigt. Jimmi har hur som helst fått börja om i livet många gånger, och vill i äktenskapet hitta den stabilitet han själv inte hade. Han låter hela tiden omtänksam, men det kan också finnas en press i en sådan önskan. Jämför också hans inställning – mest extremt symboliserad med repliken ”jag ska bli kär för sista gången i mitt liv nu” – med det fullkomligt rimliga tvivel de andra ger uttryck för (Torstens ”Kärlek är ju liksom slump, kemi – det är så otroligt svårt” och Mattias väns lika rimliga sågning av hela konceptet: ”Det är en otroligt konstig grej”). Linnea vill dock vara en partner som ”ger allt”. Kanske är hon en person som klarar av det.

- På likhetskontot för paret framhålls gudfarskortet, men det är väl ändå för smalt? Man undrar nästan om Linneas replik om att det vore supersexigt med en blivande man som ”är gudfar” helt enkelt är svaret på en ledande fråga (”Vore det supersexigt om din blivande man är gudfar?”).

- En liten grej görs också av kortspel, men här skulle den klassmedvetna Hana nog invända att det i ärlighetens namn är ganska långt mellan Linneas familjs kortspelande på en balkong i Bromma – en scen som hämtad ur H&M Home-katalogen – och en bridgehall i Malmö.

Rosanna och Christoffer
- Vi rör oss till en annan del av Malmö, nära, men ändå så långt bort – med mer padel än bridge, färre diftonger och fler ”produktägare”. Rosanna, som anlitat samma inredare som Mattias, är en kvinna i karriären som har höga krav på män – kanske för höga, låter hennes kompisar antyda. Men hon är inte ytlig, intygar hon, snarare har det ofta fallit på samtalet, och mer exakt männens oförmåga att föra ett sådant. En totalt ogrundad gissning (och det är väl sådant ni förväntar er) är att de typer av män hon varit fysiskt attraherad av sällan också har kunnat leverera (för att använda ett produktägarord) på samtalskonstens område.

- Varför denna mörkt ironiska cover på ”What a wonderful world”, undrar tittaren naivt när Christoffer presenteras, men får förklaringen med en gång: militär utlandstjänst (gissningsvis i Minusma-insatsen i Mali) och PTSD. Psykisk ohälsa bland män framträder alltså som ett viktigt tema i år, eftersom Mattias också nämnt sådan i sin bakgrund.

- Christoffer har aldrig levt i en samborelation – hans erfarenhet av relationer är ”i princip noll”, som expert-Fredric lite plumpt formulerar det. Det låter ganska utmanande, särskilt med tanke på Rosannas högt ställda krav, men jag tror på något sätt att det här kan funka. Till skillnad från Mattias och Torsten, som vi senare får se berätta att de aldrig gått i terapi, leder Christoffers replik om ”lilla Christoffer” en att tro att han gjort just det, och det kan ju vara en fördel på många sätt. (Och de har i alla fall goda chanser att bli årets ”snyggpar”, även om jag så klart aldrig skulle ta ett sådant ord i min mun.)

Till sist

• Anastasias mamma har potential som ”folkets expert” den här säsongen. Gillade hennes no bullshit-råd till dottern.

• En mindre alternativ expert-roll vill jag tilldela Mattias vän, enbart för den dryga, ordmärkande kommentaren på hans ”Jag är helt tom, och full av förväntan”: ”Tom och full?” Kunde inte sagt det bättre själv.

• Om Emmy blev imponerad av ett medium som såg ett ”vitt bröllop” i hennes framtid, vänta bara tills hon får höra om Mattias dröm där hans framtida fru hette ”Emelie”. Så nära, ju!

• Skräckfilmsvibb på klippet när Jimmi iscensätter (?) hur han började skratta så fort han vaknade på morgonen.