Caroline: Absolut, sitt hemma och prata i tv-soffan, och säg dryga saker. Det spelar ingen roll. Men tänk en extra vända innan ni går ut och skriver något.
Experterna och produktionen
- Det är tur för produktionen att programupplägget är en win/win – om de par som satts ihop fortsätter att vara gifta bevisar det programmets framgång, och om paren inte gör det, utan träffar kärleken på egen hand, bevisar det också programmets framgång, eftersom de aldrig hade kunnat göra det utan att först genomgå processen. (Detta intygas visserligen, till synes spontant, av deltagarna själva den här gången, så jag ska väl inte klaga på det . . .)
- För varje säsong får paren umgås inbördes lite mer. Den här gången har den traditionsenliga parhelgen byggts på med en avslutningsträff (i avsnitt nio, liksom efterträffen nu, visserligen efter ordinarie programs avslutning). Troligen förklaras det av att det är bättre för de medverkande ju mindre isolerade de är i sina respektive relationer, och man skulle kunna tänka sig att produktionen därför skulle fortsätta att öka minglandet paren emellan, men det som tyvärr talar emot det är att programmet ju ska handla om fyra separata giftermål, inte om åtta personer som gifter sig med varandra. Som så många gånger förr tycks alltså det som vore vettigast underminera premissen, och får därför stå tillbaka.
Inför återträffen
Stockholm, 13 “Mars” 2023. Alexander kämpar på med gubbkepsen i snöblandat regn, och på ett hotell väntar Lina. När vi sist såg dem var Alex inställning att motsättningen mellan att “vara den han är” och att “vara en person som Lina vill vara med” skulle lösas genom att förändra vem han var och börja gilla att vara den person Lina vill att han ska vara. Men med facit i hand (ett facit som verkar ha klarnat rätt snabbt efter beslutsdagen) insåg han att man inte orkar det så länge, och inte heller mår så bra av det. Lina verkar å sin sida åter (nämen?) ha noterat en brist på magi i Malmö, och vänt hem med väskan ouppackad. Därefter ville hon fortsätta jakten på gnista per telefon, men vid det laget hade Alex alltså äntligen hittat en ryggrad, och sa nej. När ex-makarna sammanstrålar framkommer ganska snart att båda har träffat någon ny, i Stockholm respektive Falköping (staden Falköping). Alex är jättekär, och det är Lina också. (Men Alex är lite mer jättekär än Lina, faktiskt, och då inser Lina att hon nog är jättejättekär . . . fortsatte det tyvärr inte.)
Värdar för den födelsedagsfest som mjukstartar återträffen är den här resuméseriens inofficiella favoritpar: Agust och Alexander. De är väldigt olika, som Agust beskriver det, “men ändå känner jag en värme och glädje över [Alexanders] person”. Jag med. Och i Alex får Agust en (platonsk) partner som faktiskt värdesätter djupa, känslomässiga samtal. Det är så klart en ren feelgood-fröjd att, för en stund, gå över till genren buddy comedy och se den dynamiska duon leka med heliumballonger, komiskt missförstå varandra vid grillen och förbereda en överraskningsfest (som är lika mycket överraskning för dem som för Fredrik).
Återträffen
Lina och Alex är alltså strukna, liksom sedan tidigare Agust och Caroline. Under upptrappningen till återträffen försöker produktionen tappert att skapa lite tvivel om hur de gått för de återstående två paren. Stina kommer ensam med bussen, och berättar att hon och Fredrik hade det tufft dagarna efter beslutet. På sättet hon säger det, och som Fredrik beskriver samma händelse, kan man dock räkna ut att det var en tillfällig episod, och snart kommer Fredrik åkande för att plocka upp henne.
Med Ida och Arvid är försöken lite mer övertygande – Arvids beslutsamma cykeltur, tonsatt med den hotande frasen ”Nånting kommer hända” väcker faktiskt lite osäkerhet. När Stina säger att hon vill ha en bar, med drinkar och musik undrar man ju om inte ”Kerstin” lystet ska hoppa upp ur en buske och ansluta (”sa någon drinkar?”), men Arvid troppar in ensam. Efter ödmjukhetsskryt om cykelturen från Stockholm kommer så en klassisk Arvidsägning, om att ”det finns sjukt mycket att berätta”, och man räknar med att han sovit hos minst tre nya ex. Men han försvinner för en dusch innan vi får veta mer. När han återvänder fortsätter han proffsigt att ducka de övrigas frågor, och verkar riktigt njuta av att iscensätta en ”liten cliffis” (att han är så bekväm med cliffhangers i sitt privatliv att han till och med har ett smeknamn för det säger en del).
Och till slut, när kallpratet verkligen går på tomgång, slipper vi dingla vid klippkanten. ”Vinna GVFÖ”, var det, va? Med vad som måste vara ett enormt pressat tidsschema har Ida och Arvid sett till att säkra förstaplatsen, med en gravidmage som sopar banan med alla andra.
Några ord till om Stina och (mest) Fredrik också. Stinas tillknäppthet och Fredriks behov av emotionell kontakt efter beslutsdagen visar att Agust och Caroline inte var ensamma om att vända på de typiska relationsrollerna (där det är tjejen som vill prata känslor och killen som vill spela tv-spel och dricka öl). Och visst har särskilt Fredrik, som tydligen hanterade den situationen bra (liksom på bröllopsnatten, ”Nej, jag stannar här tills du är redo att släppa in mig”), växt lite på en, som det heter, under säsongens gång? Bakom lågmäldheten och trivsamheten finns kanske något mer intressant.
Vidare till Alex. Först tillsammans med parhästen Agust och sedan under den gemensamma matlagningen får vi stifta bekantskap med en Alexander som inte försöker vara någon som Lina gillar, utan som ”är den han är”. Att han får vara lite klantig, och inte behöver försöka gilla stark mat, gör honom genast så mycket mer bedårande.
Vi får också möta en Caroline som inte längre behöver åta sig uppdraget att se till att Agust efterlever världens alla regler, utan, hoppas jag, kan vara den hon är. I den, mindre tvingande, rollen kan hon förhoppningsvis se på Agust med en mer avslappnad blick, ”som en gammal vän”, som hon beskriver det. Om en gammal vän vill spika i stugan behöver man ju inte ta det så personligt.
Men det förutsätter att också Agust kan acceptera den rollfördelningen. Inför återträffen har vi fått några oroande tecken på att han (lite som med stugspikandet, skulle man kunna anmärka) inte fattar vinken, eller inte vill fatta vinken. Det märker vi på hans förhoppning om en ”innerlig stund” med Caroline, för att “utforska hur det känns nu, om det har uppstått några nya lärdomar eller insikter som hon vill dela”, och på att han skickat henne en lista (!) över frågor att diskutera. Caroline, som i stället hoppats på att ”bara ha kul, hänga och slippa vända ut och in på mig själv” reagerar, vilket alla som sett paret tillsammans i tio sekunder kunde räkna ut, på detta med ”stresspåslag”. Vad, kan man undra, exakt vad är det som får Agust att tro att Caroline nu skulle vilja ha sådana samtal? Han borde ju vara medveten om hur hon funkar och om hur hon besvarat precis alla tidigare sådana initiativ från honom. Om han är det, vilket han måste vara, varför då framhärda? Tyvärr, och oavsett hur välmenande, måste det betyda att han inte accepterar hur Caroline är (i alla fall inte i bemärkelsen ”vill ha djupa samtal eller ej”). Mycket kan sägas om Caroline, och mycket har sagts, men hon bemötte i alla fall Agust utifrån den han är, i stället för utifrån hur hon ansåg att han borde vara.
När Caroline, efter att paren sett på avsnitt tio tillsammans, ber Agust om en (Agust)kram tror jag att hon gör det utifrån sin förhoppning om en ny, vänskaplig och mindre kravfylld relation dem emellan. Men för Agusts del fruktar man genast att han i denna gest ser ett klartecken för all den emotionella intimitet han hoppats på. Alltså, om Caroline tänker ”jag kan krama Agust nu för att vi inte längre behöver ha djupa samtal om allt” tänker – kanske – Agust ”att Caroline kramar mig måste betyda att hon äntligen vill ha djupa samtal”. En tickande bomb sätts igång, och de här radikalt olika – motstående – ingångsvärdena blir onekligen en smolk i glädjebägaren för parets ”återförening”.
Nästa dag (?) tickar bomben på när Agust, med djupt samtal i blick, närmar sig Caroline. ”Gör det inte, Agust! Gå därifrån, Caroline!” skriker man mot tv:n, som i en annan skräckfilm. Men allt rullar obönhörligen på. ”Du förvånade mig . . .”, inleder Agust, och Caroline stelnar nästan omärkbart till. Men nu har hennes energiförråd hunnit fyllas på, och hon lyckas parera påtvingad innerlighet (eller en hotande lista med frågor) lite snyggt, utan att göra Agust besviken. Pust!
Helles grillning
”Jag hoppas att ni är redo att bli riktigt grillade”, utbrister Helle vid sin ankomst på gården, och man gnuggar händerna. Äntligen. Men det som följer är långt från well done. Frågan är om grillen ens hinner bli varm under de totalt nio frågor vi får se. En sammanfattning:
Ida, vad är det som pågår här? (Hon är gravid.)
Håller Ida och Arvid gnistan vid liv? (Ja.)
Ida och Arvid, ni är väldigt olika. (De är ”överens om att man inte alltid behöver vara överens”.)
Har Stina och Fredrik haft samma upplevelse som de som tittar? (Nej.)
Skiljer sig Fredrik från den sortens killar Stina träffat tidigare? (Ja, han är mer lyhörd och trofast.)
Har Arvid varit med i Knutbysekten? (Tyvärr inte.)
Låg paren på bröllopsnatten? (Ja, säger de som fortfarande är gifta.)
Vad kände ni när ni såg den andra personen komma mot er vid altaret?
Är det nånting ni vill ha sagt till tittarna?
Jag efterlyser kanske inte ett korsförhör av paren, eller ett fullfjädrat program där deltagarna tvingas se på och kommentera de jobbigaste klippen, men jag hade nog väntat mig lite mer skjutjärnsjournalistik än så här. Endast de tre sista frågorna närmar sig ju en ”grillning”, och även där är det tunt på intressanta svar i det vi får se. (Som med känslorna vid altaret, den enda fråga Lina och Alexander faktiskt fick yttra sig om, vilket ju blev intressant, innan Ida sedan åter fick ödsla värdefull tid på den vid det här laget välbekanta refrängen om vit springare, bla, bla . . .) Men okej, det är ett steg framåt, i alla fall.
Till sist
Jag undrar om jag inte varit för hård inte bara mot Arvid utan också mot Caroline enbart på grund av en fråga om röstläge. I Arvids fall är det hans något (förlåt) monotona sådana som kanske påverkat mitt omdöme, och vad gäller Caroline, inser jag, har hennes sätt att betona vissa ord (”finns det vegetariska alternativ?”) kanske fått mig att tolka henne som konstant defensiv. Pinsamt, tänk om det bara var en dialekt . . .
Så fort man såg att Linas nya kille bar en beige overshirt förstod man att hon hittat rätt. Det är en look som säger . . . ”jag vet vad sambal oelek är”.
Och på tal om nya partners, man undrar ju hur det känns att dejta någon och direkt droppa bomben om att man mycket snart kommer att bli riksbekant för ett äktenskap med en annan person, något som också ska visas i tv hela våren. Tv-kvällsdejt, kanske?
Jag är knappast först att notera detta, men onekligen fascinerande att samtliga män (om man räknar med Alex i klippet där han visar upp sin nya flickvän) skaffat ”slutspelsskägg”.
Visst var det Maxine (från sjätte säsongen) som skymtade förbi med Caroline i ett snabbt klipp?
Fredriks fototårta – var det hans egen idé? Mycket gulligt.
Stinas lista över grundvärderingar: ”feminism, jämställdhet och hur man är mot folk”. Det var allt vi hade på grundvärderingar, va?
Caroline (efter ett, för all del, orimligt långt samtal om cyklar): ”Kan vi sluta prata om cyklar nu?”. Arvid slår tillbaka med en skolgårds-ägning: ”Vad är du sugen på att prata om? Din hårfärg, eller?” Boom . . .
Agust: ”Om vi klickar kommer jag att vilja göra henne gravid”. Hoppas att Caroline inte var inom hörhåll.
”När Tarzan möter sin Jane och kommer insvingande på sin stora lian, då skjuter man skarpa skott och bebisar kommer till världen.” Säg något reaktionärt utan att säga något reaktionärt.
Bakom kulisserna-klippet från expert-Kalles krissamtal om bildörrsbråket (en helt vanlig mening hittills) var bland det mest intressanta som visats i programmet. Även om (det som är kvar av) deltagarnas integritet så klart måste respekteras är det sådana saker man skulle vilja se i Kärleksrådet.
Agusts bidrag till Ida och Arvids sv*rta burk kändes piggt, på något sätt. Kanske är Agust faktiskt den enda av de övriga deltagarna som vet hur man handskas med gåtan Arvid.
Att Arvid, under alkoholgrälet, ”kastade sten i glashus” var ett bra påpekande av Ida. Man kan faktiskt avkräva absolutism av någon som anser det vara en värderingsfråga att inte skada sin kropp med alkohol, eller åtminstone att de inte just ska ha skålat glatt i champagne.
Och att Arvid och Ida ”väntar en liten hen” – tror vi att Arvid hade formulerat sig så?
”Dina egna reaktioner när du tittar säger ganska mycket om dig själv, var du är. Så sätt gärna upp den där spegeln mot dig själv, och titta inåt också. Det skulle jag rekommendera.” Tack, Arvid. Jag följer den rekommendationen, och ägnar den extra fritid jag nu får åt detta. Och tack till alla som skrivit till mig med era tankar och åsikter, och på så sätt hjälpt mig med min spegel. Fortsätt gärna med det även nästa år, då vi ses igen.